Semester på Kap Verde

När det inte är säsong för att påta i trädgården får man passa på att se sig om i världen. Under jul och nyår besökte vi och våra ungdomar Kap Verde och ön Sal.

Sal är en platt, sandig och blåsig ö med perfekta förhållanden för dem som gillar surfing av olika de slag.

Men passar även bleka nordbor som önskar få sol och värme i måttliga mängder.

Jag  vet inte om det var ett typiskt väder under våra två veckorna på Kap Verde och ön Sal men det var inte många eller långa stunder som det var klarblå himmel.

Solen försöker titta fram i sand/damm-dimman.

Utan det var antingen moln eller dimma av sand från Sahara som dämpade solens starka strålar. Vilket ju minskar risken att bränna sig. 

Bra, tycker vissa av oss i familjen som har en tendens att bli solbränd. Dessutom fanns det inte så många ställen att skydda sig från solen på stränderna. 

Petri och dottern på väg ut för att ta sig an vågorna med surfbrädor.

Och  de solskydd som fanns var oftast upptagna.

Men trots moln och blåst var det en behaglig värme med i snitt 25 grader om dagarna och i runda slängar lika varmt i havet.

Den som är ute efter lyx och flärd på sin solsemester kanske inte väljer att åka hit. Möjligtvis om man väljer all inclusive och stannar på hotellområdet. För det är ett fattigt land och det är väldigt spartanskt. Lägenhetshotellet vi bodde på hade klassisk charterstandard och lägenheten var utrustad med det vi behövde för att klara oss, varken mer eller mindre. Hotell/poolområdet var fint och trevligt med en hel del grönska och växtlighet. 

Men så fort man kom utanför hotellområdet märktes fattigdomen. 

Längst bort på gatan syns vårt hotell.

Många hus som inte blivit färdigbyggda, många hus som såg öde ut men som man sen upptäckte att det faktiskt bodde folk i och skräpigt på gatorna. 

Biltvätten i byn

Men utanför hotellen blommade det oftast fint.

Vårt hotell sett från restaurangen på stranden.

Men är man på sol och bad semester är det ju mest på stranden man hänger.

I Santa Maria, där vi bodde längst ner i söder på ön, är det vid piren det händer.

Det är här folk samlas för att titta på fiskarna som kommer in med sina fiskebåtar. Det är härifrån utflykterna med segelbåtar går och båtarna för dyk- och snorklingsturer. 

Och det är här det är bäst att bada då det bara är sand ner i havet. 

På stranden utanför vårt hotell var det en hel del sten ner till vattnet och när vågorna går höga är det svårt att hålla balansen och se var man sätter fötterna.

Sand/stenstranden utanför vårt hotell.

Utmed stranden vid piren går även huvudgatan i Santa Maria som kantas av souvenirbutiker och restauranger.

No stress - Kap Verdiskt motto.

Typisk konst i souvenirbutikerna.

Eftersom det bara finns sand på Sal går det inte att odla något där, utan allt importeras. Därför kan jag inte påstå att det är särskilt billigt att leva och äta på Kap Verde, ungefär samma prisnivå som här hemma, något lägre. Men med tanke på hur fattigt Kap Verdianerna själva lever tycker jag inte att jag kan gnälla över priserna. Inte heller hade jag hjärta att pruta särskilt mycket i de små souvenirbutikerna, butiker där hela familjer delvis även lever och bor. 

Nu är ju inte vi en familj som hänger på stranden eller vid poolen i 14 dagar utan vi gillar också att se oss omkring i omgivningarna och då gärna till fots.

Och vi gjorde även några utflykter med guide på ön, bl a med detta färdmedel. 

En lokal guide från ön lotsade oss fram bland sanddynerna. 




















Han tog oss även med på vandring i orörd natur på en av öns slumrande vulkaners sluttning.

Slumrande dinosaurie, eller...

En annan utflykt vi gjorde med guide var en rundtur med buss på ön. 
Ön Sal är inte så stor men några sevärdheter fanns att se och så fick vi en hel del intressant info kring öns natur, kultur och historia.

Sals största bukt med det mest fotade!? berget i bakgrunden.

Fotostopp ute i öknen.

En hägring, eller...

Saltgruva. 

Jo, man flöt som en kork :)

Vi gjorde också utflykter och upptäckte omgivningar på egen hand till fots. 

I och med de kraftiga vindarna som surfarna uppskattar så mycket blev det en hel del bilder tagna på de vilda vågorna längs stränderna.

Varför ta den lätta vägen?

Hm, vad finns där borta i dimman?

En öde bar!

Kanske skulle emigrera och öppna Strand & Bar :)

Då var det bara att lägga 2016 och årets sista resa bakom sig och blicka framåt på det nya året. Nya Zeeland är drömmen. 
Men innan den resan blir av har vi en säsong i trädgården att ta oss igenom. Det har ju vänt och dagarna blir allt längre. Snart är det dags för vårbruket :) 

Birgitta & Petri