När själen får grönska

När jag och Petri besökte trädgårdsmässan i Älvsjö i våras var planen att jag skulle köpa på mig trädgårdsböcker om det som jag tycker är så viktigt med vår trädgård; 

hur den påverkar vårt mående.

Det fanns en hel uppsjö av trädgårdsböcker om odling, växter, självhushållning, fermentering, ja, you name it...

Men inte en enda, vad jag först kunde se, om det som jag tycker är så viktigt med en trädgård. Jag har skrivit om det i tidigare inlägg, bl a HÄR och HÄR; 

om trädgårdsterapi och hur en balanserad trädgård kan skänka lugn och ro i stunder när livet känns stormigt och smått kaotiskt, av en eller annan anledning.

Men så plötsligt stod den där, med titeln; När själen får grönska. 

Precis en sån bok som jag letade efter, med inspiration till vår trädgård som vi vill ska bli en plats för rekreation och eftertanke.

Det har varit en lång resa för mig att från att se trädgården som ett stort stressmoment, som jag skriver om HÄR, till att se dess stora potential till att tanka ny kraft och energi ifrån.

Några rader från boken; "Trädgården står för tid och tålamod, den är begriplig och arbete i form av vattning och rensning ger synliga resultat. 

Man blir färdig för stunden, men aldrig på sikt - vilken lycka att det finns ogräs!"

Något att tänka på när man känner att ogräset aldrig tar slut...

Boken är en fin inspirationskälla att ösa tankar och idéer ur för att få vår trädgård att bli den lugna och harmoniska plats som jag önskar att den ska vara.

Där är vi olika, Petri och jag, han finner lugn och ro genom att sätta spaden i backen, medans mitt sinne stillas av friden och lugnet. Älskar att sitta i morgonsolen på kökstrappen med en kopp kaffe och höra fågelkvittret från buskarna i skogsbrynet. För att inte tala om de sköna, varma sommarmorgnarna då jag kan ta med mig min yogamatta ut i trädgården och yoga ute i det fria och höra en båtmotor puttra på avstånd och humlor och bin surra i buskarna. 

Många olika ljud som ändå tillsammans förmedlar lugn och ro. 

Och har ni tänkt på hur sommaren doftar? 

Små, men så värdefulla, stunder av själslig lugn och ro.

Boken förklarar hur allt hänger ihop - människor och träden, med forskning och naturfolkens uråldriga kunskap.

Den innehåller också praktiska övningar för att minska den stress som många av oss utsätts för i vår vardag. Bästa boten mot stressens farliga verkningar är att gå tillbaka till vårt ursprung och ta naturen till hjälp.

En enkel övning, som är vila för hjärnan, är att lägga en mandala. En buddistisk symbol som ofta skapas i samband med meditation. 

Forma en cirkel av saker som finns i din omgivning. Det är inte resultatet som är det viktiga, utan att göra något som verkar helt meningslöst är det som ger lugn och ro.

Birgitta

Leta upp en stubbe och lyssna på tystnaden

Det kan vara bra att ibland stanna upp och göra ingenting, så till helgen planerar jag att gå ut i skogen, leta upp en stubbe och sitta ner och göra ingenting, bara vara här och nu och lyssna på tystnaden.

Underskatta inte värdet av att göra Ingenting,

av att bara ströva omkring alldeles ensam,

lyssna på allt som man inte kan höra

och bara ha det bra.

--------

Nalle Puh

När blir utemiljön en självklar del av vården?

Efter den här ljuvliga sommaren känner jag mig mer än väl rustad för den långa mörka vintern. Eftersom det har varit så fint väder i år har jag kunnat vistas ute i vår trädgård så gott som dagligen och fått mig en stor dos av solens så viktiga D-vitamin och i samma veva även en förebyggande dos av naturens lugnande inverkan.

Det finns numera ett starkt vetenskapligt stöd för naturens positiva effekter på vår hälsa och jag  tycker trädgårdsterapi som ett allternativ för rehabilitering är ett intressant inslag i vården, hur naturen på ett positivt sätt påverkar vår kropp och själ så vi snabbare återhämtar oss efter sjukdom.

Inom vården börjar det allt mer läggas vikt vid naturen som hjälpmedel vid behandling, rehabilitering och sysselsättning och i boken Tänkvärda trädgårdar tas det upp hur viktigt det är att ha en trädgård i anslutning till våra vård-inrättningar för att öka livskvaliteten för de sjuka och gamla, men än tror jag det är en bra bit kvar tills utemiljön ses som en självklar del av vården.
En tänkvärd tanke väcker Anna Falkenberg som driver Brokinds rehabiliteringsträdgård i ett reportage om naturens helande kraft, "Om du bygger ut sjukhus för fyra miljarder kronor måste det väl också kunna finnas en trädgård i budgeten."
Jag vet inte med all säkerhet hur det är idag men tidigare lades i alla fall stora summor på konst för att utsmycka de stela sjukhusmiljöerna, varför läggs istället inte en del av de pengarna på en vacker trädgård där både kropp och själ får stimulans.

Eftersom jag själv jobbar inom äldreomsorgen så är det väl mest i den verksamheten jag kan uttala mig om hur naturen påverkar de äldre och hur den väcker många av deras minnen till liv. Från att ha suttit inomhus med uttryckslösa blickar så vaknar deras ögon till liv och deras ansikten spricker upp i leenden när de känner doften av syren och vinden som smeker deras kind.
På de äldreboenden där det i bästa fall finns en trädgård körs de gamla oftast ut på uteplatsen för att sedan lämnas i sina rullstolar utan att kunna ta sig någonstans i trädgården, för många är det gott nog, men för att få ut så mycket som möjligt av utevistelsen behövs någon som vägleder dem, som samtalar med dem kring vad som finns i trädgården och hjälper dem att smaka och lukta. Viljan och engagemanget tror jag nog finns bland personalen men att driva en trädgård kräver resurser, vilket alltid saknas av någon anledning när det gäller de gamla. En trädgård sköter sig inte självt och de gamla har inte ork att fullt ut ta ansvar för skötseln och personalen har inte tid då de har ansvar för så många andra sysslor. Det saknas som sagt resurser men tänk vilka summor vi skulle spara om vi hade miljöer där både boende och personal trivdes och mådde bra. Pengar som b la sparas genom att användandet av diverse läkemedel hos de gamla minskar, att de blir mer lugna och positiva och därmed mindre tidskrävande och att personalen trivs och  sänker sin sjukfrånvaro. 
Varför satsas det inte mer på utemiljöerna och möjligheterna att kunna vistas i naturen när det bevisligen har en så stor påverkan på vår hälsa och välmående?

Vila, närvaro och eftertanke

Vilken härlig morgon!! Morgonsol, en kopp kaffe och tystnad. Eller inte direkt tyst för trots skövling av "våran" skogsbacke, inför bygge av 300 villor, så är det rena kakafonin runt omkring i buskar och snår.  Fåglar kvittrar och humlor surrar, ett mycket behagligt oväsen. Dessutom sprider de blommande Lindarna en ljuvlig doft. Sitter här och tar in alla dessa positiva intryck. En morgon perfekt för vila, närvaro och eftertanke.

Trädgårdsterapi när den är som bäst.

Höstlöv

Nu när höstlöven börjar falla kan man antingen tycka att det är en rofylld och avstressande aktivitet att kratta löv, ett bra tillfälle att öva mindfulness,  eller så blir man bara stressad. Tillhör du dem som stressar upp dig över löven kan jag tipsa dig om att rabatterna mår bra av att löven får ligga kvar och ruttna och bli till ny näring till jorden. De skyddar dessutom växterna under vintern t ex klätterväxter och rhododendron. Så räfsa snabbt undan löven under buskarna och gräv ner dem i rabatterna så är du snart av med löven.
När du räfsat och grävt och det ändå är löv kvar på gräsmattan kan du köra över dem med gräsklipparen så de finfördelas. Det klippta kan du låta ligga kvar och bli till näring till gräsmattan. Bra va´! 
Men du kanske hellre väljer att kompostera löven. Tänk då på att blanda upp dem med annat avfall som t ex trädgårdsrens, gräsklipp och ris annars kommer du ha lövkomposten kvar i flera år.

Trädgårdsterapi

Naturen har bevisligen en stor roll för vår livskvalitet och hälsa. Att vistas i naturen kan lindra stress, sänka blodtrycket och ge högre koncentrationsförmåga och just därför tar många hjälp av naturen när de känner stress och utmattning.
För många är det terapi att få arbeta i trädgården.

För musiker Tina Ahlin är trädgården stresshantering, skönhetsbehandling och naturapotek i ett.

Författaren Victoria Skoglund beskriver i sin bok En trädgårdsmästares väg hur mycket hon tycker att trädgårdarna ger- skönhet, njutning, avkoppling och energi.

Trädgårdsjournalisten Gunnel Carlson anser att "man blir en lyckligare människa av att leva trädgårdsliv".

Jag för min del upplever att min trädgård bara stressar mig. Allt ogräs som måste rensas, blommor som ska vattnas, gräs som ska klippas och nu på hösten ramlar löven ner.
Jag ser bara massa jobb som ska göras. Jag förstår om stressade människor finner ro i att påta i jorden, naturen har ju bevisligen den påverkan på oss och jag skulle nog också göra det om det var någons annans trädgård, om jag inte kände kraven att det ska se ut på ett visst sett eller vara klart inom en viss tid.

Jag får nog ta och läsa Min gröna passion för att få bort mitt dåliga samvete och acceptera min trädgård som den är och njut av den. 
Men jag skulle gott och väl kunna nöja mig med en liten täppa där jag kan odla lite kryddor och annat smått i krukor, så det är lite mer lätthanterligt.

Om man nu varken har en liten täppa eller någon trädgård alls kan man ändå finna samma ro genom att gå ut i naturen. Gå en skogspromenad och sedan sitta stilla en stund på en stubbe och lyssna på skogens alla ljud och lukta på skogens alla dofter.

Och har man inte möjlighet att ta sig ut i naturen kan man be någon ta in den istället

Skingra dina tankar

Om du känner att du behöver skingra dina tankar kan det räcka med att du går ut och plockar några blommor och binder ihop dom till en liten enkel bukett.

Det är inte resultatet som är det viktiga, utan det viktiga är att du för en liten stund får något annat att tänka på. Dessutom blir vi lugna och stimulerade av att vistas ute i naturen.

 

 

Är det själva skapandet av buketter som intresserar dig

 

 

 eller är det att vistas i naturen och ta till vara på vad naturen erbjuder som är lockande?

 

 

Vilket det än är så skingra det dina tankar.

 

Jag har planer på att göra en dörrkrans.

 

 

Vi får se om jag lyckas.