Varför använder vi just mat som tröst eller belöning?

Läste ett intressant inlägg i en matblogg om hur vi använder mat i olika former som belöning. Men det är ju inte bara som belöning vi tar till mat, godis eller annat ätbart, utan även som tröst och mutor, och då ofta i sammanhang med barn.
Varför är det just mat i olika former som vi tar till för tröst och belöning. Varför ser vi det inte som belöning när vi gör något hälsosamt, som en promenad eller jympapass?

Är man inte uppmärksam kan

belöningen bli en täckmantel för ett beroende. 

Överviktiga ser ofta mat som tröst,
det ger trygghet, värme och en känsla av tillfredsställelse.
Övervikt handlar om känslor. 

Om man satt upp mål för t ex sin träning kan det vara en morot om man tänker sig att ge sig själv en belöning när man når sitt mål, men den belöningen behöver ju inte vara en kaloririk middag eller en sockerbomb. Varför inte något mer hälsosamt, förslagsvis en massage eller en upplevelse av något slag, t ex teater eller konsert.

 

Belöning blir beroende